Bäst och sämst – enligt tränarna
På lördag eftermiddag är OBOS Damallsvenskan 2022 avslutad.
Inför sista omgången har vi därför bett vår tränarduo att summera året.
Både vad de anser varit bäst och sämst och hur den tämligen ovanliga varianten med två likställda huvudtränare har fungerat.
Elena Sadiku och Fredrik Bernhardsson har haft ett händelserikt år när de varit vid rodret och lotsat ett Eskilstuna United där skador och ekonomiska problem varit försvårande faktorer.
Vi ställde ett antal frågor till båda och bad dem svara var för sig. Här följer deras syn på fotbollsåret 2022.
1. Att ha delat huvudansvar som tränare för ett elitlag i fotboll känns om inte unikt så i alla fall väldigt ovanligt. Hur känner ni att det har fungerat, både fördelar och nackdelar?
Elena: Det har fungerat väldigt bra då vi har haft en bra uppdelning under säsongen. Den var tydlig i början av året och det gör att man som tränare kan skifta mellan att ha ansvar på ett större perspektiv samtidigt som man ibland kan gå in i detaljer när den andra har ansvaret. Det bästa med delat ansvar är att man alltid haft varandra och stöttat varandra i allt.
Fredrik: I det stora hela har samarbetet fungerat mycket bra. Vi ser på fotboll på ett liknande sätt vilket jag tror en förutsättning till att börja med. Sen är vi väldigt olika till vår personlighet, men det har nog bara varit positivt då vi kompletterat varandra väl. En utmaning i det delade ledarskapet har varit att verkligen tydliggöra våra respektive ansvarsområden för att undvika dubbeljobb, men också tydlighet mot spelartruppen gällande våra ansvarsområden.
2. Ekonomiska läget går inte att komma ifrån. Hur påfrestande har den delen varit för er och har det påverkat några sportsliga beslut för er (bortsett från spelarförsäljningarna) eller har det kunnat separeras?
Fredrik: Jag har ju haft en god insyn i ekonomin under året i och med att jag även är sportchef. Så jag skulle säga att det har påverkat i princip alla beslut på ett eller annat sätt kring elitverksamheten. Sen har kanske inte spelarna märkt av allt, men när vi exempelvis införde köpstoppet i april och drog ner på våra resekostnader har det så klart påverkat till viss del.
Elena: Det har varit mest påfrestande att vårt sportsliga ansvar ändrades då Fredrik fick mycket sportchefsuppgifter på sitt bord. Och att man visste hur illa det har varit och tänkte mycket på sin men framförallt spelarnas situation. Så det blev en inre stress på något sätt, men det man är tacksam för är hur Fredrik och jag alltid kunnat stötta varandra i allt.
3. Plocka ut en, max två, spelare i truppen som har överträffat era förväntningar i år och motivera?
Elena: Det är många, men några som gjort lite extra avtryck är Linn och ”Pao”. Linn, för att hennes resa är så tydlig. Gått från att inte spela så mycket till att bli en viktig spelare för oss. Detta är för att hon har jobbat hårt under varje träning och utvecklat många aspekter i sitt spel. Hon har förtjänat det förtroendet hon har fått av oss. Den andra som har lyst upp under hösten är ingen mindre än Pao. Vi har jobbat väldigt mycket med hennes beslutsfattande och hur viktigt det är att hon ska göra det hon är bra på. Det har hon verkligen gjort, att driva boll, skydda boll och framförallt hennes avslut med båda fötterna som är av högsta klass. Hon är också, precis som Linn, bra förebild för att om man jobbar hårt och driver sin egen utveckling så kommer man att gå framåt.
Fredrik: Svårt att nämna någon enskild egentligen. Men jag tänker kanske framförallt på Paulinas höst där hon verkligen blommat upp, spelat med stort självförtroende och även förekommit frekvent i poängprotokollet. Sedan tycker jag att Linns år varit häftigt, där hon utvecklats mycket och förvaltat förtroendet hon fått av oss tränare på ett imponerande sätt. Hon har också etablerat sig som en viktig spelare i U23-landslaget under året, det förtjänar respekt.
4. Vilken del av ert spel har ni bäst lyckats föra in och få utdelning för på matcherna? Och vilken del har ni inte kunnat få önskad effekt på?
Fredrik: Jag är nöjd med utvecklingen i alla skeden av spelet förutom KTAGM (komma till avslut och göra mål). Det är ett komplicerat skede, och vi tränare lyckades kanske inte nå ut till spelartruppen med våra principer fullt ut under våren. Men jag tycker att vi blivit mycket bättre på det under hösten och vi har skapat en hel del målchanser på det sätt vi vill och från de ytor som vi vill komma åt.
Elena: Främst vår höga och aggressiva press är det väl ingen som har missat att den har utvecklats och gett väldigt bra utdelning. I vårt offensiva spel skulle jag väl säga förståelsen för spelarna att de kan hitta lösningar på olika sätt i vår speluppbyggnad men även etablering av spelet. Det har lett till att vi kan anfalla på olika sätt men också i försvarsspelet har det gett oss bra möjligheter att kontra och skapa målchanser. Det man önskar skulle ge bättre effekt är antal gjorda mål sett till de målchanser vi har skapat. Det är det som skiljer från att vara topplag mot ett som slutar i mitten av tabellen.
5. Vilken seriematch i år är ni mest stolt över och varför? Betonar att det inte måste vara en seger utan baserat på er prestation.
Elena: Att starten på säsongen mot Hammarby är en favorit är ingen hemlighet. Men de matcher jag är mest nöjd med sportsligt skulle jag säga är Häcken borta och Rosengård borta. Häcken lyckades vi slå, hålla nollan och göra en fantastisk laginsats mot. Rosengård för att vi spelade med stort mod och tro på det vi hade bestämt inför matchen. Visserligen förlorade vi men hur vi spelade fotboll och försvarade oss i den matchen är ett kvitto på att laget har utvecklats enormt.
Fredrik: Jag tycker att premiärmatchen och vinsten mot Hammarby var oerhört häftig att få vara med om. Atmosfären på Tele2 och att vi fick så bra träff på vår matchplan var jäkligt häftigt. Sen presterade spelarna på max och bara körde!
6. Omvänt, vilken match har ni varit mest besviken efter, på grund av att ni inte alls fick ut det ni hoppades av taktik, spelarvalen och så vidare?
Fredrik: Det är klart att man ältar förluster och funderar på vad man skulle kunna ha gjort annorlunda och bättre. Vi har åkt på ett par tråkiga förluster under året, men Djurgården borta och KIF Örebro borta svider nog lite extra.
Elena: Örebro borta, för att det var vår sämsta prestation under året, särskilt under första halvleken.
7. I våras var topp tre en ganska tydlig målsättning. Mycket har hänt med ekonomi, skador, sålda spelare. Är ni nöjda med tanke på de faktorerna eller borde ni ändå ha blivit bättre än (max) sjua?
Elena: Målsättningen var strävan mot topp tre, det skulle vara vår motivation i ”varje dag-verksamheten” för att nå dit. Denna strävan gjorde att det tävlades på ett annat sätt på träningarna och intensiteten höjdes. Sen så har mycket annat runt omkring hänt och det har tyvärr påverkat situationen. Jag tycker att vi borde ha haft en bättre utdelning i höst för våra prestationer har varit bättre nu. Men i våras lyckades vi vinna även fast vi inte presterade så bra. Hade vi vunnit genom höstens fina prestationer så hade det sett annorlunda ut, tyvärr har vi inte lyckats göra så många mål i höst. Så någonstans hade jag nog varit mer nöjd om vi hade slutat topp fem.
Fredrik: Det är klart att man inte vill vara sämre än föregående år. Jag tycker att målsättningen inför året var utmanande men uppnåelig. Precis som du beskriver så har mycket hänt och säkert också påverkat våra resultat till viss del under året. Jag har svårt att säga att jag är nöjd med en sjundeplats, men jag är nöjd på det sätt spelarna och truppen utvecklats under året, individuellt men också kollektivt.
8. Slutligen, ni måste ju ha lärt känna varandra väldigt bra det här året. Säg tre-fem ord om tränarkollegan som ni tycker personifierar honom/henne bäst?
Fredrik: Ambitiös – Energifylld – Taktiskt skicklig – Nykär.
Elena: Pålitlig, ödmjuk, vänlig och kärlek till denna sport. Det är inte många som inte tycker om Fredrik. Ett stort hjärta för medmänniskorna omkring sig.
